den gamle vid havet

Farfar, rotsnubblare,fågelskådare,vedentusiast

Sunday, July 15, 2007

Igenkännande



För närvarande läser jag Kapuścińskis: På resa med Herodotos

Där skildrar författaren hur han drabbas svårt av värmen under ett besök i Khartum:

I rummet dit portiern tagit mig susade ventilen som satt i taket, men bladen som snurrade gav ingen svalka, de bara rörde runt i luften om ångade som kokhett vatten. Det var varmt här, tänkte jag och gick ut på staden. Jag visste inte vad jag gjorde, för knappt hade jag gått några hundra meter förrän jag insåg att jag fastnat i fällan. Gassande hetta dråsade ner över mig från himlen och fjättrade mig vid asfalten. Huvudet bultade och jag fick svårt att andas. Jag kände att jag inte skulle orka ta ett stegtill, och samtidigt blev jag klar över att krafterna inte skulle räcka tillbaka till hotellet. Jag greps av panik, jag fick för mig att om jag inte omedelbart kom i skugga skulle solen ha ihjäl mig. Jag såg mig febrilt omkring men upptäckte att jag var den enda varelse som rörde sig i hela synfältet, att allt omkring mig var livlöst, tillbommat, tyst. Ingen människa någonstans, inget djur någonstans.

Herre Gud, vad skulle jag göra?


Jag upplevde ju detsamma i Kairo 1953.


Like mad dogs and Englishmen I went out in the midday sun


Det slutade dock lyckligt även för Kapuściński...

Labels:

2 Comments:

At July 18, 2007 9:54 AM, Anonymous en djefla man said...

På Parken Zoo i Eskilstuna har de inrättat ett nytt tropikhus med sydamerikansk regnskogsmiljö. Så fort jag stiger innanför dörren så tänker jag "Hur skulle man kunna uträtta något vettigt överhuvudtaget om man levde i ett klimat som detta?”.

Men där är det fukten och inte solen som är huvufienden.

 
At July 22, 2007 11:52 AM, Blogger hanshuldt said...

Jag har också varit med om desamma, 1986: Staden Kuwaits förorter låg utspridda i öknen och mitt sjukhus låg i utkanten på gränsen till den stora öknen. Jag hade slutat någon timme för tidigt och det skulle dröja innan jag blev hämtad. Då bestämde jag mig för att gå till fots över ett litet ökenområde. Jag var nyanländ, naiv och ovan vid värmen. Halvvägs: Då hände samma sak som i Kapuscinskis berättelse. Jag förstod att det här skulle inte gå. Jag satte mig ner för att få tid och koncentration att tänka klart. I baggen som jag hade med mig hade jag en handduk som jag virade runt mitt huvud. Det kändes genast bättre och efter en stund kunde jag fortsätta. Jag gjorde aldrig om det. Vi fick in utomhus-arbetare som hade fått värmeslag,kyldes, lades i respirator och dog efter ett kort tag. Temperaturen var ofta över 50 grader men det var torr värme.

 

Post a Comment

<< Home